EMMA

jag ligger i sovrummet och har fönstret öppet. fan vilket drama det är utanför. ska en kvinna i min ålder inte få nå lugn och ro? det har vart en fin dag. fint väder och god mat. hamburgare x2. och det var gott. först var det på max, fast då var jag inte så himla sugen. åt knappt upp burgaren i mitt minimål, och bean stod nästan orörd. nä, jag var helt enkelt inte så hungrig då. nåväl, vi har vart på clas ohlson idag också. jag fick en korg med mig hem, i stål. asfin tycker jag, tur att jag har en sån snäll pojk som gav mig den. nu sitter han där ute i soffan och knaprar chips. själv mår jag illa så in i helvete. någon utanför röker. jag tror jag kräks. det är ju så äckligt! smakar skit i munnen och man får svarta lungor. vad ska det vara bra för? fattig blir man också. och tandlossning kommer man få. ibland är man dum mot sin kropp. sin oskyldiga kropp. sin enda kropp man någonsin kommer att få. näe - sånt där är nonsens. men hey, folk får ju såklart göra vadfan de vill med sig själva. inget att göra åt. men tycka kan man ju alltid göra.

imorgon är det klassfest. det ska bli kul! har inte träffat folk på fan ett år snart. sen vi skildes åt där i regnet på lastbilen. hesa, fulla och odrägliga. det var fint då, man var så vilsen - visste liksom inte vart man skulle ta vägen, vilken väg man skulle gå. men det går ganska fort för en att komma på en stig igen, och sedan veta hur livet kommer att se ut de närmaste 3 åren åtminstone. varför är det så egentligen? att man vill veta vad som sker längre fram? varför vill man ha saker inplanerade? när man börjar närma sig en tid då man inte har en jävla aning om vad som ska ske mår man både bra och dåligt. bra, för att man inte har några måsten. dåligt för att man inte har några. det där är också nonsens. det är nonsens när dåliga saker händer också, som när ens vän mår dåligt, och man inte vet vad man ska göra. när man inte kan göra något som riktigt hjälper. det är hemskt att vara hjälplös. tror det är den värsta känslan man kan ha. det tycker iallafall jag. men man kan ju åtminstone göra sitt bästa. visa att man finns där liksom. livet har då sina konstiga svängar. och man måste snabbt kunna ställa om sig. jag tror inte att man någonsin kommer att bli bra på livet. som man är bra på tillexempel att hoppa hopprep. man lär sig nog aldrig. och om det är till någon tröst så går det nog inte att lära sig. inget liv är det andra likt, även fast många liv ibland vill ha det som andra liv lever. då borde man ta tummen ur röven, sluta klaga och göra något åt saken. fast det är inte så lätt alla gånger. saker kommer ikring, saker änder, saker glöms bort. det är inte ofta det blir som man planerat. hm.

nä. vad vet jag. en oerfaren 20åring. jag har då ingen aning om livet. förutom att det är till för att levas. gud vad jag spårade nu. men ja. så fick det bli. hihi .