EMMA

ja som man brukar säga, "att tala är silver men tiga är guld."
det är något jag verkligen kan tyckas värdera när jag befinner mig i bönan.
men jag har endå inget att säga när jag är här.
så lika bra att bara hålla käften.
sanningen är den, att jag ogillar att vara här.
såfort jag hamnar här blir jag nedstämd.
jag känner inte igen personer jag känt hela mitt liv.
jag trodde jag visste hur de reagerade i särskilda situationer,
men allting är helt annorlunda numera.
att jag inte ens hittar sakerna i skåpen gör mig bara ännu mer arg.
varför? ja den frågan kan man nog spekulera kring.