EMMA

jag vill härifrån. nästan mer än någonting annat. den här staden gör mig tokig. efter skolan ska jag härifrån. aupair kanske inte är min sak, då jag inte tål barn. men härifrån ska jag. man kanske skulle ta och ta upp kontakten med mina N.Y. - livings. det känns som den enda utvägen. jag borde ta mig i kragen. har trots allt 1½ år kvar här. och det är inget jag kan göra åt det. måste finna något att göra i vardagen. något som får mig att bli glad och pigg. jag kommer inte på någonting. måste få tiden att gå. or more like it, make memories. för just nu känns det som att jag inte skaffat mig några på närmare ett år. nej jag har riktigt grävt ner mig. frågan är om man har orken att ta sig tillbaka. antar att man måste. varför kan inte lyckan bara knacka på dörren? I need that so bad right now.
ibland undrar jag hur det skulle varit att leva för 200 år sedan. utan den här ständiga pressen. pressen, den kan dö.

har gått och blivit lättirriterad,grinig och helt jävla tillbakadragen. åtminstone när jag är hemma. jag har omedvetet trott på karma. har verkligen försökt att inte göra bort mig och sköta mig när det gäller ALLT. men nu när orken tagit slut, vad finns det då? allt jag gjort och presterat känns totalt onödigt. känner mig helt tom inombords. kan ingenting, vet ingenting, vill ingenting.  jag är fan slut.

nu ska jag fortsätta kolla på det där jävla family guy. åtminstone lite komik i det hela.