frukost

jag satt vid köksbordet och käkade valios vanilj-yoghurt med frysta blåbär och hallon när telefonen plötsligt ringde. det var du. hela min dag slog om från noll till tio. ett leénde på mina läppar uppenbarade sig.  jag vet inte vilken dag du kommer hem. men jag vet att det blir en dag närmare för var dag som går. och det känns bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0