EMMA

jag vet inte vad jag ska säga om detta. det är troligen inget jag någonsin kommer prata med någon om. jag skäms över mina envisa dumheter. jag vet inte om det var värt det, men ibland saknar jag en person.  någon jag kan tala med. för det finns ingen sån i mitt liv för stunden. lumpen känns frestande.  ta ut agg, komma i form och framför allt komma härifrån. den här jävla staden.. dess vägar & väggar gör mig tokig. för många minnen.. för många dåliga minnen.

när kommer jag uppskatta livet igen? det var väldigt länge sedan nu iallafall.