EMMA

sitter och käkar kall marabou. det är väldigt underskattat må jag säga. ikväll blir det nog en hygglig film och bara slappa. har en sån jäkla abstinens efter brämhults apelsinjuice just nu, så kanske blir en svängom till affären också. ja herregud.

bilden visar en plats där jag ofta lekte som barn. det ligger på berget bakom mitt hus. jag förstår egentligen inte hur vi fick leka där, det var ju fanimej livsfarligt.  men det var nog det som gjorde det så roligt. att bygga koja var det bästa jag visste. jag och julia har nog byggt åtskilliga genom åren. våra fäder har sen fått gått efter och städat upp efter oss. en gång skulle vi bygga en i ett träd, det slutade med att jag råkade spika fast mitt jacksnöre med en plopp på mellan två brädor. sen kom jag inte loss och jullan fick springa och hämta sin mormor till undsättning. en annan koja (våran bästa) strök tyvärr med en midsommarafton. alla våran midsommrar brukar gå JÄVLIGT vilt till. och sen var det någon som blev pissnödig av all bärs och gick bakom vedboden. där stod våran koja så grann och fin, och förrövaren styrde sin kosa åt kojans håll. detta blev slutet. det var min morbror som var boven i dramat, och jag har ännu inte förlåtit honom.