EMMA

i brist på annat så sitter jag och läser gamla inlägg jag har gjort här på bloggN. haha! det är ju ganska underhållande, känns inte som att det var jag som har skrivit vissa saker, skrev ju nästan ganska roligt förr i tiden. nu har jag nog gått och blivit lite mer tillbakadragen. skriver ju typ enbart om skola och mys. men man hinner ju knappt med något annat, förstår inte vart tiden tar vägen. börjar faktiskt bli lite smått mörkrädd. jag kommer ihåg när man var liten, och hade sommarlov. sommarlovet tog fanimej ALDRIG slut. så de sista 2-3 veckorna gick jag bara och surade och ville att skolan skulle börja igen. tänk om tiden kommer fortsätta att gå fortare och fortare? det innebär ju att åren kommer att passera fortare och fortare ju äldre man blir. hur ska det se ut när man äntligen är pensionär och kan chilla och ha roligt hela dagarna? iofs så vaknar ju pensionärer väldigt tidigt om mornarna. jag tror jag börjar bli lite gammal nu. för att jag kan inte sova längre än till typ 10 nu för tiden. för ett år sedan kunde jag sova till 3. kontrastrikt. jag har förövrigt läst mia skäringers bok nu, dyngkåt och hur helig som helst. den var inte vad jag hade väntat mig, men det känns skönt att någon är ärlig iallafall. att allting inte är så jävla bra som alla försöker få det att se ut. varför gör människor så? försöker dölja saker som kan uppfattas som mindre bra? det gör ju bara att alla mår sämre i slutändan då alla tillslut faktiskt tror att alla andra lever ett perfekt liv 24,7. men vemfan gör det? det går inte. även om man nu gjorde det så skulle man aldrig kunna förstå att man faktiskt gjorde det. för att då har man inget dåligt att jämföra med. allting är lika hela tiden istället. nä, jag gillar uppför och nedförsbackar. det måste ju liksom gå uppför ibland, för att det ska gå nedför. smart va? nä men fo real. man borde fan vara glad med det man har. jag är det, även fast jag ibland kan gå och drömma mig bort och bli förbannad för att andra minsann är rikare och lalala. egentligen är det ju bara upp till mig själv. jag ska tjäna bra sen. senare. det vet jag, för det är det enda jag alltid har tänkt om min framtid. jag ska kunna unna mig saker, utan att behöva räkna småpengar. det är nog det enda jag har bestämt om framtiden. en vision helt enkelt. visioner behöver man ha, i alla sammanhang. mål känns inte lika bra. för då blir man förbannad om man inte uppnår dem, medan en vision är något att sträva efter, att jaga, så man tar sig vidare och samtidigt lär sig saker under tiden. få fokuserar man mer på själva resan än på slutmålet. det är åtminstone min tanke. oj, nu blev det mycket här.

haha! nä nu ska jag sätta på tvn och fortsätta läsa eat love pray. körde nämligen dyngkåt och hur helig som helst emellan där. kunde liksom inte bärga mig. kanske att jag skulle ta och käka lite pepparkaksdeg också, man lever ju bara en gång, då lär man fan unna sig när man kan.